31/3 Tillbaks med grimma och sond

Mamma och pappa är lite förvirrade. De kanske inte har hört av sig eller svarat på SMS eller lyckönskningar. Men jätte tack till alla er söta goa. Mer om deras förvirrade tillstånd nedan.

M&P var kanske lite för kaxiga igår och trodde att vi skulle få åka hem nästan idag, men icke så. Jag hade lite problem med att andas i går och äta också förden delen. Det är ju så himla mysigt att ligga vid mammas bröst så jag somnar nästan på en gång. Och sen är jag lite för trött för nappflaska så idag åkte sonden tillbaks in i näsan. FY FARAO vad hemskt. Men mamma stod bredvid och stöttade mig medan pappa åkte hem och hämtade mer kläder. Så här arg har jag varit idag. Det är faktiskt inte likt mig.

Det kan ju ha berott lite på att pappa använde blixt men jag blev inte rädd.

Vi lär bli här veckan ut trodde doktorn som mamma pratade med. De glömmer ibland att jag varit riktigt dödssjuk och tycker att jag är helt frisk. Jag skulle vilja se dem efter det jag gått igenom efter en vecka.... Pappa gnäller ju över 37,3.

Jag fick antibiotika i munnen idag. Normalt får jag ju det i sonden, men hade ingen i morse. Pappa var lite kaxig som vanligt och sa att det där fixar vi själva. Det slutade med att jag spydde ner både honom, mammas säng och mig. Sen låg jag här och såg lite nöjd ut även om lite fastnade på tungan som ni ser.

Sedan försökte sköterskan och jag gav henne samma behandling. Jag vill ju inte skämma ut pappa. Till slut petade mamma i mig det där i sonden och jag märkte det inte ens.

Just nu ligger jag i alla fall vid bröstet och har varit fantastiskt duktig. Så här mycket har jag inte ätit själv hittills, trots att jag vet att jag får resten rätt ner i matsäcken sen. Men jag börjar gilla mjölken i munnen faktiskt. Pappa hade rätt om de där tuttarna trots allt.

På tal om Pappa. Han skulle ju ha tagit med räkningar och tvättmedel från huset, men han glömde tvättmedlet och tog fel mapp. Och mamma skulle gå ut till bilen och hämta kamerastativ så det kan bli ännu finare bilder på mig, och kom tillbaks med två cafe late istället. Ja, nog har jag ställt till det i mina föräldrars huvud alltid. Men så är jag ju en helt underbar varelse också.

Pappa tog med lite utskrivna kort som han visar för alla sköterskor. Ibland blir han lite för mycket men de verkar gilla mig och pappas fotokonst, så han har inte skämt ut mig för mycket än.

Många undrar ju när de får träffa mig. Jag är en lite känslig tjej så det kan ta sin lilla tid. Men när vi kommer hem så kan det gå för sig om man är riktigt frisk, inte har några sjuka barn hemma och tvättar händer med sprit innan. Ja... och sen är det förståss det där med att man måste jobba antingen i vår trädgård eller bygga lite innan man får hålla mig. Men så är jag ju söt också....

30/3

Nu är jag verkligen ett A-barn. Visserligen har jag fortfarande bajs i lungorna men jag har faktiskt ett infektionsvärde på 2. Vanliga barn har 6. Jag känner mig otroligt stark och cool. Speciellt bland alla småttingar här. Jag har gått upp lite i vikt också. Så det så! Jag har hittat en ny favoritposition:

Den här är rätt skön också:

Så här är skönt att sitta på mamma:

Jag är en riktig linslus. Släpper inte kameran med ögat ens när jag gäspar.

Höjdpunkten idag var när jag fick bli av med sonden. Fatta va skönt! Visserligen blev det fula märken på kinden men vad gör det. Sedan var det dags för min första tur i barnvagn. Tack och lov för Stina och Anders som gett mig massor av kläder. De klädde på mig MASSOR som ni ser. Sedan gick vi ut i parken här bakom sjukhuset. Det var hur skönt som helst i vårsolen. Jag var vaken hela tiden och spanade in allt. Jag är ju lite nyfiken....

Så här nöjd såg jag ut efteråt:

Sedan var det det där med matandet. Hela eftermiddagen och kvällen gick åt till mitt matande. Varför kan jag inte bara få min mat i magen när jag ligger där vid mammas bröst eller i pappas famn? Nu håller de på med tuttar eller nappflaskor i ett. Och tjatar om att jag ska suga hela tiden. Jag fattar ingenting. Pappa pratar om att jag inte fattar hur lycklig jag ska vara som får ligga så där.

Efter otaliga försök så beslöt vi oss för att sova även om jag inte fått riktigt tillräckligt i mig. Så vid 23-tiden åt mamma och pappa kvällsfika och jag somnade. Det hände mycket den här dagen och jag gillade speciellt att vara ute. Det gör inte ont på kinderna även om det är stora märken. Mamma håller på och pumpa fram mer mat till mig så sköterskorna kan ge mig i natt. Hej för idag!

29/3

Mina värden är strålande! Det där infektionsvärdet ni vet som alla var oroliga för som var 40 och hade gått ner till 20 är nu nere i 6!!! Det är normalt! Jag ska satsa på att bli bättre än de normala barnen men det duger så länge. Pappa vaknade och fick vara lite med mig på morgonen. Det var härligt. Vi var rätt trötta båda två.

Sedan låg jag hos mamma en hel del. Det är mysigt vid hennes bröst men jag fattar inte varför de tjatar på mig om att jag ska suga hela tiden. Det kommer ju mat rätt ner i magen i alla fall. Jaja... de är konstiga föräldrarna...

Efter att mamma och pappa beundrat mig hela dagen insåg de att nu var nog sista chansen för dem att få på mig faster mias fina dräkt som var mitt första klädesplagg. Det fick mamma och pappa när jag legat i magen i åtta veckor. Mamma och pappa höll på med ljus och lakan och jag vet inte vad, men en fin bild på mig tyckte jag det blev till slut i alla fall.

På kvällen tog sköterskorna hand om mig för mamma och pappa behövde verkligen sova. Eftersom jag blivit något av en expert på att sparka av mig saturationsmätaren så går larmet ungefär var tjugonde minut och då blir det inte mycket sömn för varken mig eller M&P om jag ligger inne hos dem.

På det hela tyckte jag det var en rätt hyfsad dag.

28/3

Jag är fem dagar! En stor flicka. Jag sov inte så gott i den nya sängen, men det känns väldigt skönt ändå. M&P fick sova ordentligt på sitt rum medan sköterskorna tog hand om mig. Jag tyckte jag hörde en Champagnekork smälla tvärs över korridoren och de såg lite trötta ut i morse trots att de sovit länge så jag vet inte jag. Jag fick ligga och snutta lite vid mammas bröst idag. Det var skönt.

Min dokor Marco har beställt ny röntken och nya prover. Mamma säger att Henrietta kommer bli väldigt avundsjuk för han ser ut som en blandning mellan doktorn i Greys Anatomy och George Cloony. Pappa har inte fotat doktorn vilket irriterar mig en smula....

Sen fick jag flytta in till mammas och pappas rum och få ett bad. Anna, sköterskan, pratar precis som Maria i Ljungskile, men hon är från Jönköping. Titta vad härligt att få vara i vårt rum:

Efter badet fick jag torka och sen satte M&P på mig en dräkt som mormor har sytt. Titta vad fin jag blev:

27/3 På vanliga Neonatalavdelningen

Här är jag störst och bäst. Alla andra barn här är små och pluttiga och väger hälften av vad jag väger. Jag har en fönsterplats och kan ligga och titta ut.

Jag har fått en kul mössa också. Det sitter på i ungefär 1 minut innan jag får bort den. Jag tror sjuksköterskorna ger upp snart :).

Jag fick ligga i mammas famn igen och saturationen (syresättningen i blodet) gick från 80 till 95 på bara några sekunder. Det var den bästa medicin jag varit med om. Såå mysigt. Alla sköterskorna tittade och nickade och såg nöjda ut. Pappa tittade lystet på och jag vet inte om det var mig eller mammas tuttar han ville åt.

Sen kom doktorn och tog bort den sista navelkatetern eftersom jag kunde få allt jag behövde från den där grejen på huvudet istället.

På kvällen fick jag hicka efter att jag ätit och började gråta. Precis då kom sköterskan Maj-Lis förbi och sa att M&P skulle vända på mig. Tur att sköterskorna finns säger jag.... Mamma och pappa luktar lite Curry för de var och åt på Astrid Lindgrens café idag. De såg väldigt nöjda ut efteråt.

Till sist på kvällen fick pappa hålla mig också medan han sondmatade mig. Han höll på och fjamsade med mig hela dagen så det var väl för väl. Oftast är det mysigt men han blir lite för mycket ibland. Han ser ganska stolt ut, eller hur.

26/3 Utan CPAP

Pappa var och hämtade lite mer kläder hemma i Lästringe imorse. Mamma hon var så eländig och tyckte rummet uppe på BB var så hemskt. Människorna var hemska. Allt var eländigt helt enkelt, så pappa köpte lite blommor.

14:00

Åhhh... vad skönt, jag slipper den hemska CPAPn. Jag har ätit så duktigt också så jag får snart komma härifrån. Idag ska mamma och pappa få hålla mig. Jag andas nästan normalt nu och mina infektionsvärden har gått ner från 40 till 20. Vid 10 så är den värsta faran över, men man ska ner till 3 och snart ska jag vara där!

Här får mamma hålla mig första gången. Det var fantastiskt mysigt:

Medan mamma satt och höll mig så blev det två jätteakuta födslar så vi var tvugna att flytta på en gång för att ge plats åt någon annan. Jätteonödigt tyckte jag när jag är viktigast men mamma och pappa tyckte det var toppen, för de skulle få flytta ner närmre mig. Pappa tyckte också att det var bra för ljuset var något bättre så bilderna skulle bli skarpare. Eftersom han fått låna Henriettas kamera så gick det ändå att ta bilder med en halv sekund slutare och få något att titta på. Med lite dagsljus blev det lite bättre som ni ser här:När jag väl kommit till nya avdelningen stack sjuksköterskorna och doktorn i mig igen. Men som ni ser har jag sluppit den hemska CPAPn och en av katetrarna tog de bort också. Här är syster Marit som försöker sticka mig i armen. Men det gick inte för de hade stuckit mig så mycket där redan. Till slut fick det bli i huvudet. Inte så snyggt, men det kändes inte något.

Något som är bra när man ska bli stucken är att man får socker av mamma. Mmmmmmm.

Mamma grät nästan hela dagen. Hon har blivit lika blödig som pappa. Jag håller dock stilen och skriker bara när de stoppar saker i nästan eller försöker med något annat dumt. Jag har ingen feber och äter duktigt.

25/3

Mamma och pappa satt mest hela dagen och höll på med mig. Det skulle vara mysigt att ligga i famnen men det går inte för alla sladdar. Medan de satt här så funderade de över namn. Det är så klart inte så lätt när man är så underbar som jag är. Då måste det väl vara något extra speciellt.

24/3 Jag får träffa M & P igen

När jag väl fått de där katetrarna inopererade så skickades jag med ambulans till KS. Vid 2-tiden kom jag fram. Där blev jag mottagen av massa sköterskor och doktorn. Det var inte roligt, men gillade uppmärksamheten. Stackars mamma och pappa hade fått vänta tills jag var installerad och klar vid halv tre på natten innan de fick komma in och träffa mig. De såg ganska slitna ut. Vid fyra tror jag de somnade medan jag låg och charmade alla sköterskor. Dagen efter tittade mamma och pappa in igen. Så här fint hade jag det på IVA i alla fall. Här gör de en röntgen på mina lungor. De är fortfarande massa klet i dem men doktorn har sagt att jag själv klarar av att fixa bort det. Men det blir liksom lite som en lunginflammation. Fast kemisk.

Eftersom jag inte får äta från mammas bröst fick jag lite mjölk på mammas finger. Jag sög jätteduktigt och det var supergott.

På IVA fick vi en dagbok där de skrivit in mina data. Jag föddes 19:14 den 23/3 och vägde 4067 gram och var 54 cm lång. Huvudets omfång var 35 cm. Där stod det också vad de kopplat in mig till för apparater. Den där på näsan heter CPAP (Sepapp) och hjälper mina lungblåsor att vara svällda så jag får ordentligt med syrgas. Den gula mössan håller fast den så jag kommer aldrig mer ha en gul mössa. Kanske också för att mamma inte är så förtjust i just gult. Sen fick jag massa infusionspumpar kopplade till mig. Jag fick dropp, lite extra mat, antibiotika från tre olika pumpar. De var kopplade till min navel där jag hade en kateter. Ur den kunde de ta blodprov och kolla blodtryck och puls också. väldigt fiffig manick. Runt foten har jag en saturationsmätare som mäter syremättnaden i mitt blod och pulsen. Den blinkar rött och gör fina kurvor på en monitor. Allt är ganska high tech här och jag ligger i en så kallad öppenvårdskuvös. Då slipper man bli så avskärmad. Det värsta är den där slangen de stoppat ner i näsan. Men det är skönt att bli matad där så slipper jag amma.

Här är pappa vid bädden och gör sig lustig över min coola handföring:

Mamma och pappa fick träffa överläkaren på avdelningen också och hon var väldigt lugnande. Berättade att det här var något som hände ibland, att det är allvarligt, men att de har sådana här fall ganska ofta och att det inte var någon idé att oroa sig. Det kändes jätteskönt för dem vet jag och de sov gott hela natten uppe på sin avdelning.

Min födelsedag! 08-03-23

Som ni ser var jag ganska smutsig när jag väl kom ut. Mamma kämpade på hela dagen utan annat än lustgas och sterila kvaddlar. Prata inte med henne om sterila kvaddlar är ni snälla, hon blir så irriterad då... Vid klockan 10.00 så sa barnmorskan att hon var öppen 7 cm. Då drog vi på droppet som hjälpte mamma igång till max och hon hade värkar hela tiden utan paus mest hela tiden. Klockan 14.00 kom en ny barnmorska och sa att mamma trots allt inte var öppen mer än 4,5 cm. Luften gick ur både m&p. Det kan jag förstå. Trots det kämpade mamma på fram till klockan 18.00, totalt 40 h, men fortfarande var det bara 4,5 cm. Då bestämde doktorn att det fick bli kejsarsnitt. M&P var inte sena att haka på efter deras dagar och nätter. Så klockan 19.00 åkte vi ner till operationssalen.

Ni skulle ha sett när mamma fick bedövningen. Jag tror inte pappa hade sett henne så tillfredställd någonsin tidigare, möjligtvis när jag kom till.... han vill i alla fall gärna tro det.

Mammas mage tvättas noga inför operationen:

Sedan kom mammas doktor. Hon var jättego.
Och ett, tu, tre var jag ute. Det var 13 personer samtidigt inne i operationssalen och det var ju lite min tanke med att inte komma ut så där lätt och smidigt som M&P hade planerat. Tänk er själva, 13 pers som står och tittar så att allt ska gå bra med just mig. Jag blev så till mig att jag var lite snabb med att ta första adetaget redan inne i mamma. Det var inte så smart för jag hade bajsat i fostervattnet så det åkte ner i lungorna. Kl 19:14 den 23/3-08 tog jag mitt första andetag. Efter det andra skrek jag duktigt.

Så var jag född. Det var ett riktigt spektakel för när jag fått som hastigast fått navelsträngen avklippt så fick pappa bära över mig till mamma i en halv minut innan barnläkaren tog tillbaks mig. Det var mysigt även om det var hastig och de höll på med mig hela tiden. Mamma grät i floder.

Mamma åkte iväg till uppvaket efter operationen och pappa stod med mig och de började pilla med mig direkt. Hemska människor. Titta vad de gjort med mig:

Och det fortsatte hela kvällen. Efter ett tag när de satt nålar och grejer ville pappa titta till mamma som låg på en annan avdelning så han kilade iväg. Jag vet att doktorn var borta hos M&P och talade om att jag skulle skickas till KS. Det kan inte ha varit lätt för dem att inte få träffa mig.


Mamma kom förbi på bår lite senare och fick i alla fall säga hej innan hon åkte till KS. Jag ville ha egen transport för jag behövde kuvös och en egen läkare med mig. Coolt va?


Så den här dagen slutade för mig med en liten operation där de satte in saker i naveln medan Mamma åkte ambulans till KS och Pappa körde bilen. Det var lite tråkigt att inte vara tillsammans även om jag njöt av att konstant vara i centrum för alla.

Dag -1

1:56 vaknade pappa av att mamma gnydde. Han blev alldeles till sig och frågade om det var dags. Ja... men vi behöver inte åka än svarade mamma lite trött och himlade med ögonen.

Pappa ringde några ggr till BB Stockholm där jag skulle födas för han var ju såklart orolig. Mamma var tapper och höll på med sina värkar fram till kvällen dagen efter och då fick det vara nog tyckte hon. Nu åker vi in och gör en kontroll.

På BB Stockholm mötte Angelica oss. Hon var som en ängel precis som namnet och fixade och donade. Sedan kom barnmorskan och tittade och konstaterade att det kanske inte riktigt var dags men att M&P hade så långt hem så de fick stanna. Det var cool av dem tyckte jag.

Vid midnatt hade det gått nästan 24 timmar som mamma hade hållt på utan att sova. Hon är grym min mamma! Pappa fick i alla fall slumra till mellan värkarna lite grand på förmiddgen under ett par timmar.