Idag har jag försökt införa lite standardrutiner. Vi små tycker om det nämligen. Pappa sov som vanligt när jag matades på morgonen av mamma. Jag fick i mig 31 ml helt på egen hand. Hur vi vet det? Jo, jag vägs både före och efter amningen. Då har man stenkoll på hur många ml jag får i mig. Observera min otroligt coola retrostil i landstingets sparkbyxor nedan (mammas tröja är bara knölig).
Sedan får jag ligga i pappas famn och susa. När vi legat där i ungefär en halvtimme och gosat in oss ordentligt, då..... då drar jag till med en värstingskräkning. Då vet jag att jag får bada nämligen, och utan att förlora för mycket áv näringen i maten jag fått i mig.
Lite senare vaknade pappa till efter en dusch. Han klagade över huvudvärk och suckade över att mamma och pappa inte ens kunde dela på en halv flaska vin utan att må dåligt dagen efter. Sen var det väl så att pappa fick det mesta av den där halfflaskan. Den var väldigt snygg i alla fall.
För att bryta rutinen, eller snarare upprepa den lite oftare, såg jag till att jag fick bada på kvällen också genom att kräkas upp alla 80ml jag fått i mig. Vad som inte var med i den beräkningen var att sonden skulle åkta ut. Mamma tryckte på storlarmet och två sköterskor kom instörtandes i rummet på direkten. Sen följde den vanliga rutinerna med badet som jag tycker så mycket om. Så fick jag badlakan och ligga i både mammas och pappas famn ett tag. Sedan kom två nya sköterskor med en sond, men det var en sån där kort som jag fick av misstag förra gången. Pappa sa ifrån direkt och skickade iväg sköterskorna efter en lång sond. Efter lite gnäll gick de med på det. När det gäller mig är han inte rädd att säga ifrån. Det känns bra. Mamma stöddade honom fullt i det och började prata något om höga skatter och såg bister ut.
Sköterskan som bytte sonden var snabb så plågan blev inte så lång. Ett stort tack till henne. Mitt hjärtskrande skri satte djupa spår hos mamma och pappa en längre tid igen. Men mycket pussar och kramar får man så nu kommer jag inte ens ihåg det där längre.
Anna, sköterskan som var med och badade mig första gången, har gjort en namnskylt till mig. Jag är otroligt nöjd med att ha lyckats charma till mig en så fin.
Trots allt elände jag är med om känner jag mig så otroligt tacksam för den underbara vård och omtanke jag får av alla här. Jag hoppas verkligen att de kan få lite bättre betalt också. Trist att de ska behöva stridas med strejker och sånt. Jag önskar att det fanns något annat sätt. Jag kanske kommer på något när jag blir större.
3 kommentarer:
Hej lilla Ellie,
Vilken underbart förrvirrad och härlig pappa du har som skriver så fint om dig och din start i livet.
Vi kommer gärna och kittar fönster och målar staket om vi får hålla en stund i dig som betalning!
Bli nu riktigt stark fort så ni kan börja ert liv tillsammans på hemmaplan (om din käre far kommit ihåg att betala räkningarna förstås). Kramar till er alla tre från Pelle och Karin
Åhh, jag var helt enkelt tvungen att sluta jobba en stund för att ta till mig allt som fanns att läsa på dessa sidor. Jag är rörd och känner att jag vill skicka all omtanke i världen till er!
Ni är så fina som tar stunder och situationen som den är med en massa kärlek och insikter. Dessutom bekrisver du det hela väldigt fint T. Hoppas allt blir bra snart och att ni får komma hem och rå om varandra utan slangar och kontroller. Massor av ljus och lycka till er och lilla Ellie:) // Prana
Vilken start på livet du har fått lilla Ellie. Önskar att jag fick träffa dig snart men det dröjer tills du är 6 månader ca och då är du stor och stark ska du se! Längtar efter att få krama om dig och din mamma som jag saknar massor. Tur att du har en så fin blogg så att även vi på andra sidan jorden kan följa dina framsteg. Alla jordens kramar till dig och dina underbara föräldrar
Skicka en kommentar