Pappa bestämmde sig för att jag skulle sitta själv medan han bloggade. Det var ganska kul ett tag, men inte för länge. Jag tröttnade och började skrika. Jag skrek i flera minuter. Mamma och pappa blev alldeles förvånade och svettiga och visste inte vad de skulle ta sig till för de hade precis bytt på mig och jag hade fått mat. När det inte gick med mer mat stoppade de i en napp i munnen. Jag var inte helt förtjust ändå, men efter många pussar slutade jag skrika. På förmiddagen var det skönare. Då hittade jag en ny sovställning hos pappa.
Jag har kräkts ganska mycket idag, men bara sådana där små oskyldiga som inte förstör kläder och lakan. Det är för att jag gillar mammas mjölk så mycket att jag äter för mycket. Efter jag har ätit får jag ligga på både pappas och mammas axel. Då finns det alltid mycket att titta på.
Och lite snygga saker fanns kvar i väskan så jag fick på mig lite brunt och turkost. Mamma hon kan hon. Pappa tyckte ju det skulle fotas då såklart.
Sedan tyckte pappa det skulle vara lite rött med i bilden också, hans byxor. Ni ser ju vad jag tyckte om det. Det blev inte speciellt lyckat. Han är knäpp....
Mamma tog ut mig på en prommenad i parken idag igen. Pappa var och roddade för kvällens spelning så han kunde tyvärr inte vara med. Men det var skönt och jag somnade på en gång. Jag sov så djupt att saturationsmätaren gick ner massor. Inte så kul för mamma förståss för hon blev ju stressad så vi var inte ute så länge.
Vi börjar bli ganska trötta på det här stället alla tre även om vi är väl omhändertagna och alla är jätte goa. Jag har hört så mycket om Lästringe och stora vida världen. Lite av världen har jag ju sett på TV, men det verkar inte så mysigt. Men Lästringe, det verkar vara min grej det. Sveavägen verkar inte vara aktuellt längre. Mamma som var så säker på att vi skulle bo där i höst..... Hon tycker det är farligt för mig där.
Jag tycker lite synd om pappa som ska iväg till en stimmig 50-årsfest sent på kvällen och spela bas när vi har det så mysigt här. Mamma sjunger vaggvisor och gungar mig så jag sover. Byssan Lull tycker jag speciellt om, speciellt när mamma sjunger den för hon blandar in en snappsvisa också. Jag tror inte det är meningen. Nu sover jag så jag får skriva mer imorgon.
2 kommentarer:
Åh, vad du är söt, Ellie! Gissa om jag längtar efter dig!
Puss från din faster!
Håll dig du på landet Ellie, så kommer familjen Bragée och hälsar på i din trädgård när du väl får träffa snoriga daigsbarn!
Stan är bara otäck och hård och full av avgaser. Gräs och sånt är kul. Och pinnar. Och stenar. Och myror. Och allt annat som får en kort promenad till affären att ta hundra år!
Skicka en kommentar