3/4 Fri och Besök fr Dag & Henrietta

Så här fin är jag idag. Jag såg till att till och med sköterskorna tröttnade på mitt kräkande genom att lägga av en enorm spya till igår natt. Över pappa förstås.. En ny sköterska som väntade sitt femte barn kom in och började ställa lite skåp. I maskopi tillsammans med en annan av våra favoritsköterskor beslöts det att nu är det fri amning som gäller. Jag gillar fri amning. Det betyder nämligen att jag får bestämma själv när jag ska äta. Idag har jag ätit ibland varannan timme och ibland väntat fyra, bara för att markera att det där med var tredje timme inte är min grej. Så har jag ju mått bra också. Det var en annan läkare här idag och hon tyckte också att det här var bra. Skönt.


Det här innebär att jag har börjat skrika en del. När jag är hungrig så ska jag ha mat direkt, annars blir jag ju sur. Mamma ler och känner igen sig. Pappa ser lite svettig ut med två sådana tjejer i familjen, men han gillar ju att laga mat så det här ska nog gå bra.


Eftersom jag inte behövde bada eller bli av med någon sond behövde jag inte kräkas ner pappa idag. Till pappas förtjusning gosade vi bara istället. Men hans pussande vet jag inte vad jag tycker om.





Eftersom jag är lite speciell fick jag en till egen sköterska idag. De liksom slåss om att ha mig. Den här sköterskan är också inne på fri amning och log åt mig hela tiden. Hon var jättesöt och heter Lotten. Mamma och Pappa verkade gilla henne skarpt också.


Nu får Mamma och Pappa ta emot besök och Dag och Henrietta var inte sena att komma över. M&P gick ner i huvudentren för att möte upp gästerna och det blev kramkalas och glädjetårar. Jag förstod att det var välidgt mysigt för dem för de log och såg lyckliga ut när de kom tillbaks. Jag fick ju inte vara med, men de var borta en dryg timme. Pappa var inne och tittade till mig en gång så att jag inte var för hungrig eller bråkade med sköterskorna, men jag sov så gott under tiden. Titta va fina alla var:
Dag alldeles solbränd från Spanien som de kom hem från igår. Jag hoppas jag får träffa honom snart.

De stoppade i sig en hel krans som de hade med sig. Henrietta hade också ramat in en vacker tulpan som hon fotat (man får ju inte ha blommor här). Till pappas förtjusning var det en guldram. Den pryder nu sängskåpet så vi kan titta på den hela tiden. En ram till mig fick de också i gåva. En snirklig vit sak som kommer passa perfekt på kakelugnen med en bild på mig i. Pappa blev eld och lågor och håller för fullt på att skicka fotografier för framkallning.

Visst är det mysigt med några som varit gifta i tio år och mannen tittar så här kärleksfullt på sin fru medan hont tålmodigt och delaktigt lyssnar till alla detaljer om hur jag kommit till. Jag kunde känna vibrationerna hela vägen in till mig. En sån man ska jag också ha. Pappa muttrar något om att det lär dröja det, min lilla tös....

Sent på eftermiddagen när mamma och pappa hämtat tillbaks mig efter sitt fika tänkte jag att nu får det vara nog med den här saturatïonsmätaren. Min plan var att sparka av mig den hela tiden. Det gjorde jag också och larmet gick för sköterskorna så fort mamma och pappa inte hann stänga av det, vilket de gjorde flitigt. Men jag höll ut och fortsatte. Då kom en annan av mina favissköterskor in och sa att vi kunde mäta lite då och då istället. ÄNTLIGEN! Helt fri från eländiga mackapärer. Jag firade direkt med lite mat och efter det fick jag en ny tröja på mig.

Jag kanske inte är så snygg på det här kortet, men det syns hur mysigt jag har där jag ligger i mammas knä och sover gott.

Nu ska först jag äta, och sen ska mamma och pappa micra Findus lax. Faktum är att de varit nöjda med färdigportionerna. Det kunde man inte tro med tanke på att de normalt är ganska kräsna. Men jag tror att de är så glada för att jag mår bättre och snart får komma hem att allt smakar gott.

Jag fick en syssling idag. Mammas faster ringde och berättade att hennes dotter ligger en trappa upp på BB här på KS, så jag hoppas jag får träffa henne och hennes nyfödda dotter innan vi åker hem.