26/3 Utan CPAP

Pappa var och hämtade lite mer kläder hemma i Lästringe imorse. Mamma hon var så eländig och tyckte rummet uppe på BB var så hemskt. Människorna var hemska. Allt var eländigt helt enkelt, så pappa köpte lite blommor.

14:00

Åhhh... vad skönt, jag slipper den hemska CPAPn. Jag har ätit så duktigt också så jag får snart komma härifrån. Idag ska mamma och pappa få hålla mig. Jag andas nästan normalt nu och mina infektionsvärden har gått ner från 40 till 20. Vid 10 så är den värsta faran över, men man ska ner till 3 och snart ska jag vara där!

Här får mamma hålla mig första gången. Det var fantastiskt mysigt:

Medan mamma satt och höll mig så blev det två jätteakuta födslar så vi var tvugna att flytta på en gång för att ge plats åt någon annan. Jätteonödigt tyckte jag när jag är viktigast men mamma och pappa tyckte det var toppen, för de skulle få flytta ner närmre mig. Pappa tyckte också att det var bra för ljuset var något bättre så bilderna skulle bli skarpare. Eftersom han fått låna Henriettas kamera så gick det ändå att ta bilder med en halv sekund slutare och få något att titta på. Med lite dagsljus blev det lite bättre som ni ser här:När jag väl kommit till nya avdelningen stack sjuksköterskorna och doktorn i mig igen. Men som ni ser har jag sluppit den hemska CPAPn och en av katetrarna tog de bort också. Här är syster Marit som försöker sticka mig i armen. Men det gick inte för de hade stuckit mig så mycket där redan. Till slut fick det bli i huvudet. Inte så snyggt, men det kändes inte något.

Något som är bra när man ska bli stucken är att man får socker av mamma. Mmmmmmm.

Mamma grät nästan hela dagen. Hon har blivit lika blödig som pappa. Jag håller dock stilen och skriker bara när de stoppar saker i nästan eller försöker med något annat dumt. Jag har ingen feber och äter duktigt.